säkert inte den enda försummade platsen i molnen.
I november 2012, vad hände? tog inspirationen slut? Vände något i livet? Kan faktiskt inte erinra mig något som förklarar varför bloggen gick i törnrosasömn.
Är detta en nystart? Kanske.
Mycket har hänt. Hundar har kommit och gått, enda hundarna som finns kvar sedan 2012 är Annie och Milton som var valpar 2011. Annie, Lady Ninjas Oklahoma har en dotter, Esther, som har hunnit bli pensionär (utan att lämna någon avkomma) och Milton, Lady Ninjas Oliver - längst till höger på fotot ovan, har dotterdottern, Nettan - närmast till vänster om Milton ovan, som vi hoppas få en liten tikvalp från att spara. Längst fram står Merja, ett yrväder från Tammerfors som flyttade in i vårt hus, och i våra hjärtan i augusti 2018. Fotot från vår sensommarsemester i Norrland 2021.
En pandemi kom och ändrade våra liv våren 2020 - Covid-19. Nästan hela världen har varit i "lockdown". Teatrar, biografer, kyrkor - ja i stort sett alla kulturscener har varit stängda bortsett från några sommarveckor 2020 och en kortare tid sensommar/höst 2021 då restriktionerna lättade tillfälligt. Så, 9 februari 2022 togs äntligen beteckningen "samhällsfarlig" bort ur kategoriseringen av pandemin och vi vågade hoppas på en ny vår. Covid-19 finns fortfarande högst aktivt runt om oss, det är fortsatt självklart med "håll avstånd" "tvätta händerna" "stanna hemma vid symptom" mm, men vi får äntligen samlas till körrepetitioner, Gudstjänster och konserter och såg i några dagar fram emot en nyare friare tillvaro, men...
I världen utanför mitt fönster hopar sig nya orosmoln. Ryssland, anförda av diktatorn Putin, angriper Ukraina. Miljontals kvinnor, barn och gamla flyr från sina hem när bomber och missiler spränger deras hem, sjukhus och andra livsnödvändiga institurioner. Nyheter - fake eller äkta är ibland svårt att skilja åt - flödar genom etern.
Det är mars, vintern håller ännu vårt land i ett stadigt grepp, solen skiner idag, men det är litet för kallt för utefika i vår trädgård även om vi på Facebook kan se att en och annan av våra vänner vågat sig ut på farstubron för frukost.
