Oliver

Precis som sin namne i musikalen som inspirerat till hans namn sjunger han 'food, glorious food'. Det här är en mycket frisk och matglad kull.

Det ska böjas i tid

Liten Oliver eller Orlando? vi får se vad namnet blir. Hacker kanske! Sitter nöjd med tillvaron på mattes dator. Tre och en halv vecka ung. Nyfiken på livet. Otroligt söt och kanske, kanske blir han silversobel. En ovanlig, för att inte säga exklusiv färg på tibbe. det bästa med honom, och hans syskon, är dock deras otroliga lugn. Vad som än händer omkring dem så ser de med upphöjt lugn på det.


I går kväll flyttade de ut i stora världen, till resten av flocken i matrummet. Flickorna var, och är, mycket intresserade av de nya valparna och Lady är stolt och cool mamma. Alla besökande välkomnas med lugnt överseende. För undvikande av olyckor är de tills vidare inneslutna i en stor valphage - småvalpar hamnar så lätt i trubbel om de får frigång - men de har nu alla sina mostrar, mormor, gammelmormor m fl inom syn- hör- och dofthåll. Liksom diskmaskin, dammsugare, TV, stereo och allt annat som väsnas i ett hem.

Orlando får det bli. Händel är en av mina favoriter så det känns följdriktigt att denne lille favorit får sitt namn efter en opera av Händel.

Väntan

Nu väntar vi på gryningen. Förstfödde valpen och jag. Hans ögon är på väg att öppnas - snart kommer det magiska ögonblick då vi kan se varandras ögon. I början ser han inte så bra, men det kommer. Och när dagsljuset hittar in i rummet blir det en liten fotosession. Inga brutala blixtar in i små yrvakna valpögon.


Plogen är en annan vi väntar på... gårdagens resa till kyrkan var ett äventyr. Inte ens till E20 verkar de räcka till nu.

I kyrkan hade vi en härlig samling entusiastiska sångare och musiker och med gemensamma krafter sjöng vi oss in på upploppet till julen. Vår lilla vackra kyrka i Kållered var för en stund fylld av glädje och förväntan. Vi trotsade snö, is, kyla och halka för att tillsammans begrunda Maria och hennes tid.

Ua

blev det på ögonlysningen. Förväntat, visst, men en liten fjäril fladdrar ändå i uppfödarens mage när en 7-åring ska lysas för första gången. Men nu är allt klart för kapitel 2.

De är mina!

Lady har vuxit in i rollen som mor. Hon vaktar, matar, tvättar och pysslar om med ett självklart lugn. Valparna har hunnit bli en vecka och växer så det syns skillnad från morgon till kväll. Inom något dygn har de redan dubblat sin vikt. De piper uppfordrande när mjölkbaren är längre bort än en noslängd eller om temperaturen i närmiljön avviker från den önskade. Fixar inte mamma tempen är de inte hjälplösa för det - då kravlar de runt tills de hittar syskonen och så kryper de tätt tillsammans - eller om det är för varmt, då kravlar de iväg ifrån varandra. Det är så fascinerande att iaktta deras kompetens. Utan syn och hörsel - ögon och öron öppnas inte ännu på ca en vecka - klarar de att finna allt de behöver för sin tillväxt och trygghet. Detta dessutom efter en mycket kort tid i fosterstadiet. En hundvalp föds redan 58-63 dagar efter befruktningen.

Här ligger de - närmast i bild lilla tiken. Än så länge utan namn, men kanske är hon en Olga, vi får se! Beagligt vilande sin haka på syrrans rygg ligger particolourhanen, och litet bakom den spännande mörke hanen. Det är första gången vi har en liten valp i precis den här färgen så vi ser med stor spänning fram emot att under kommande veckor och månader lära oss vad detta skall bli.

Particolourhanen har än så länge rosa nos, men den har börjat gråna och vi känner oss ganska säkra på att den inom kort kommer att anta den av rasstandarden anbefallda svärtan. I övrigt är det allt för tidigt att gissa hur de kommer att arta sig som vuxna. Deras stamtavla är dock sådan att våra förväntningar är högt ställda. Tiken kommer vi med största sannolikhet att behålla i kenneln för att säkra framtida generationer men de två pojkarna kommer när tiden är mogen att få flytta till nya, goda hem. Inte allt för långt från oss hoppas vi - det är så gott att då och då få se sina utflyttade småttingar.

Gäst

En kär vän. Den mildaste och vänligaste av tibbar. Gismo. Född här för drygt 7 år sedan och nu på visit en liten tid.

Idag ska det ske

Lady blir mamma. Soffan i vardagsrummet tjänstgör som BB Man får ju tänka på barnmorskornas arbetsmiljö också. Resten av flocken tillbringar dagen i otålig väntan i det för dagen tillfälligt till väntrum utnämnda matrummet.

Det här blir inte årets julkort

Men visst är hon söt om än litet suddig.