Har de senaste dagarna studerat mobbare och hur mobbares omgivning reagerar på om man påtalar fenomenet. Vad jag lärt mig är att majoritetens sympatier ligger hos den starkare. Detta är logiskt. Genom att vända sig mot en mobbare riskerar man att själv bli utsatt vilket antingen tyder på självdestruktivtet eller dumhet.
Den som blir mobbad har sig själv att skylla, det är dumt att inte tillhöra majoriteten. Och dessutom är den mobbade - här kan du välja fritt bland ett urval av beskrivande ord - t ex: dum, fet, ful, gammal, gnällig, kritisk, negativ, högljudd, slarvig, senfärdig, i minoritet, avvikande, okunnig, svag... bara för att nämna några. Och varför skulle vi vilja sympatisera med, eller ens bli förknippade med, någon som beskrivs som något av ovanstående?
Det är tur att det inte finns någon lag som förbjuder mobbning, och att det inte finns några lagar som förbjuder negativ särbehandling pga åsikter, utseende och böjelser. Hade det funnits sådana lagar och förordningar då hade någon blivit tvungen att hantera en besvärlig soppa. Nu kan vi i stället gå vidare och njuta av den sköna sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar