De är mina!

Lady har vuxit in i rollen som mor. Hon vaktar, matar, tvättar och pysslar om med ett självklart lugn. Valparna har hunnit bli en vecka och växer så det syns skillnad från morgon till kväll. Inom något dygn har de redan dubblat sin vikt. De piper uppfordrande när mjölkbaren är längre bort än en noslängd eller om temperaturen i närmiljön avviker från den önskade. Fixar inte mamma tempen är de inte hjälplösa för det - då kravlar de runt tills de hittar syskonen och så kryper de tätt tillsammans - eller om det är för varmt, då kravlar de iväg ifrån varandra. Det är så fascinerande att iaktta deras kompetens. Utan syn och hörsel - ögon och öron öppnas inte ännu på ca en vecka - klarar de att finna allt de behöver för sin tillväxt och trygghet. Detta dessutom efter en mycket kort tid i fosterstadiet. En hundvalp föds redan 58-63 dagar efter befruktningen.

Här ligger de - närmast i bild lilla tiken. Än så länge utan namn, men kanske är hon en Olga, vi får se! Beagligt vilande sin haka på syrrans rygg ligger particolourhanen, och litet bakom den spännande mörke hanen. Det är första gången vi har en liten valp i precis den här färgen så vi ser med stor spänning fram emot att under kommande veckor och månader lära oss vad detta skall bli.

Particolourhanen har än så länge rosa nos, men den har börjat gråna och vi känner oss ganska säkra på att den inom kort kommer att anta den av rasstandarden anbefallda svärtan. I övrigt är det allt för tidigt att gissa hur de kommer att arta sig som vuxna. Deras stamtavla är dock sådan att våra förväntningar är högt ställda. Tiken kommer vi med största sannolikhet att behålla i kenneln för att säkra framtida generationer men de två pojkarna kommer när tiden är mogen att få flytta till nya, goda hem. Inte allt för långt från oss hoppas vi - det är så gott att då och då få se sina utflyttade småttingar.