Känns allt mer hoppfullt på valpfronten. Lady kan definitivt vara dräktig. Tecknen på en förestående kull syns på flera sätt. Kassarna med gamla dagstidningar får stanna i stället för att åka till insamlingen. Intresserade köpare hör av sig och idag har vi ett första besök av en tänkbar ny tibbeägare. Förstagångsköpare tar jag gärna emot på ett första besök innan valparna är födda. Det är betydligt lättare att kommunicera om hundägande och allt man bör tänka igenom före valpköpet när det inte finns små lurviga jättesöta valpar som tävlar om uppmärksamheten.
Det är också hur den tilltänkta nya hundägaren/familjen knyter an till de vuxna hundarna som är mest intressant för mig. En liten valp faller de flesta för, men valptiden är en mycket liten period i hundägandet. Med en ras som tibetansk spaniel är valpperioden högst en 25tedel av livslängden. Valpperioden räknar jag fram till valpen är ca 9 månader och tibben lever som regel i 15 år. De första 8 veckorna (minst) finns valpen dessutom hos sin mamma och uppfödaren. Det är alltid lika spännande att se de presumtiva valpköparnas första möte med flocken. Det är inte alltid mötet blir som väntat, men dagens besökare har jag gott hopp om. Den stora frågan är fortfarande osäker. Blir det några valpar - och hur många.
torsdag 18 november 2010
söndag 14 november 2010
Dimman lättar
Ja, inte ute, där är det och har varit ganska höga moln med en del nederbörd av och till. Men förkylningsdimman i min hjärna börjar sakta lätta.
Den här förmiddagen har det resulterat i en uppdatering av vår hemsida. Det har ju hänt litet i kenneln de senaste månaderna. Roger är äntligen också officiellt delägare i kenneln och resultaten från höstens utställningar i Skåne är sent omsider uppdaterade.
Vi på Lady Ninjas går nu till vintervila i utställningsverksamheten och kan blicka tillbaka på en mycket omväxlande säsong. Ömsom vin, ömsom vatten skulle man kunna säga - och då minns vi särskilt det vatten som i mycket generösa mängder tilldelades oss ovanifrån på kennelns hittills i historiens största framgång. Jag talar om SSTS Lokalavdelning Vänerområdets utställning i Vårgårda den 17 juli där Borghild dels tog sitt andra Cert en vecka efter att hon tog sitt första och dessutom blev BIR och BIS samt tilldelades den ärorika titeln Skandinavisk Klubbvinnare 2010.
I januari gör vi ett kort gästspel på utställningsscenen när SSTS Lokalavdelning Väst har sin special på My Dog, sedan fortsätter vi vintervilan för att åter ge oss ut på vägarna och i ringarna när vintern är väl undanpackad för säsongen. Kanske att vi gör ett gästspel i Malmö i mars, annars blir det Skaraborgs Läns KK som får inleda säsongen i maj.
Innan dess hoppas vi också ha fått våra hett efterlängtade valpar. Lady tittar undrande på mig varje gång jag tar upp henne i knät och lägger en varsam hand på hennes lilla mage - men än kan jag inte säga om det finns något smått där inne. Tiden för när första fosterrörelserna bör ge sig till känna är dock nära nu.
Den här förmiddagen har det resulterat i en uppdatering av vår hemsida. Det har ju hänt litet i kenneln de senaste månaderna. Roger är äntligen också officiellt delägare i kenneln och resultaten från höstens utställningar i Skåne är sent omsider uppdaterade.
Vi på Lady Ninjas går nu till vintervila i utställningsverksamheten och kan blicka tillbaka på en mycket omväxlande säsong. Ömsom vin, ömsom vatten skulle man kunna säga - och då minns vi särskilt det vatten som i mycket generösa mängder tilldelades oss ovanifrån på kennelns hittills i historiens största framgång. Jag talar om SSTS Lokalavdelning Vänerområdets utställning i Vårgårda den 17 juli där Borghild dels tog sitt andra Cert en vecka efter att hon tog sitt första och dessutom blev BIR och BIS samt tilldelades den ärorika titeln Skandinavisk Klubbvinnare 2010.
I januari gör vi ett kort gästspel på utställningsscenen när SSTS Lokalavdelning Väst har sin special på My Dog, sedan fortsätter vi vintervilan för att åter ge oss ut på vägarna och i ringarna när vintern är väl undanpackad för säsongen. Kanske att vi gör ett gästspel i Malmö i mars, annars blir det Skaraborgs Läns KK som får inleda säsongen i maj.
Innan dess hoppas vi också ha fått våra hett efterlängtade valpar. Lady tittar undrande på mig varje gång jag tar upp henne i knät och lägger en varsam hand på hennes lilla mage - men än kan jag inte säga om det finns något smått där inne. Tiden för när första fosterrörelserna bör ge sig till känna är dock nära nu.
lördag 13 november 2010
November
Vädret är åter novemberdisigt. Snön har dragit sig tillbaka och ersatts av snuva och hosta som dagens klagosångsämne. I kväll skulle vi ha varit i Lerum för att fira 50årsjubileum för Peoria tillsammans med Lars Josefssons gamla Hemsjökör. Vi får hoppas att snuvan är borta till 60-årsjubileet!
Spänningen stiger här hemma. Om en vecka måste det synas tecken på Lady och/eller Rosa om vi ska få några valpar till Lucia. Lady har i alla fall gett oss ett visst hopp. Hon är nu helt galen efter mat. Allt som hon kommer över slukar hon. Detta är nytt för henne, tidigare har hon som de flesta i flocken först luktat litet försiktigt på det som räckts fram och bara tagit emot det som tilltalat den lilla näpna nosen. Senaste kullen närmar sig sin tvåårsdag - 23 januari - så det är på tiden att vi får tillökning.
Nu är det Mindys vackra lilla dotter från första kullen, Lady, som förhoppningsvis ligger i valplådan med en liten grupp småttingar om en månad.
Spänningen stiger här hemma. Om en vecka måste det synas tecken på Lady och/eller Rosa om vi ska få några valpar till Lucia. Lady har i alla fall gett oss ett visst hopp. Hon är nu helt galen efter mat. Allt som hon kommer över slukar hon. Detta är nytt för henne, tidigare har hon som de flesta i flocken först luktat litet försiktigt på det som räckts fram och bara tagit emot det som tilltalat den lilla näpna nosen. Senaste kullen närmar sig sin tvåårsdag - 23 januari - så det är på tiden att vi får tillökning.
Nu är det Mindys vackra lilla dotter från första kullen, Lady, som förhoppningsvis ligger i valplådan med en liten grupp småttingar om en månad.
tisdag 2 november 2010
August
Strindberg sa det så bra - "Det är synd om människorna". Just nu är det blankt i mitt minne när det gäller när och varför han sa det. Det kommer väl till mig i sinom tid. Men det är inte det jag grubblar mest på för tiden.
Tänker i stället på våra tre jag: Idet, egot och superegot. De ställer till det för oss. Vilket som mest frekvent sätter oss i problem varierar, från person till person, men också från tid till tid.
Ska jag skåda navel så är det väl oftast superegot som trasslar till mitt liv. Som ensambarn, dvs både storasyster, mellanbarn och lillasyster - allt i ett - är - och var - förväntningarna stora. Och störst kanske från mig själv. Allt som skall göras i den här generationen måste ju göras av mig.
Storasystern, ordningens väktare, kräver att det görs väl. Mellansystern, diplomaten, kräver att ingen kommer i kläm när det görs, alla skall bli nöjda. Lillasystern, charmtrollet, kräver att det skall göras med glädje, tjo, tjim och inget annat.
Verkligheten blir då synnerligen frustrerande. för ärligt talat: Om allt skall göras perfekt, då blir det inte mycket gjort. För att fortsätta citera - Bowlby, den här gången, - tillräckligt bra måste räcka. Good enough.
Den lösning som alla är nöjda med, finns den? ganska säkert inte. Finns det ett enda rätt? troligen inte, i alla fall inte i absolut mening. Två plus två blir ofta fyra. Men två apelsiner och två äpplen?
Den stora utmaningen är kanske att kunna glädja sig över att finna en lösning, om än tillfällig. Om än inte alldeles enligt vår egen ritning för tillfället?
Eller varför inte att rentav våga lämna något olöst ibland. Tror vi sa det oftare förr, - om Gud vill! Våra vänner muslimerna verkar ha just den sentensen mycket närmare - med reservation för stavningen, In'sh Allah!
Min utmaning för den närmaste tiden är just denna, att ibland lämna frågor obesvarade för nu, att överlämna det jag inte kan lösa till min Gud, och till framtiden.
Att inse min begränsning, att den kanske inte är den börda jag vanligtvis vill se den som utan kanske lika mycket en välsignelse. Att litet oftare kanske, släppa fram lillasyster och säga: "det fixar sig!"
Tänker i stället på våra tre jag: Idet, egot och superegot. De ställer till det för oss. Vilket som mest frekvent sätter oss i problem varierar, från person till person, men också från tid till tid.
Ska jag skåda navel så är det väl oftast superegot som trasslar till mitt liv. Som ensambarn, dvs både storasyster, mellanbarn och lillasyster - allt i ett - är - och var - förväntningarna stora. Och störst kanske från mig själv. Allt som skall göras i den här generationen måste ju göras av mig.
Storasystern, ordningens väktare, kräver att det görs väl. Mellansystern, diplomaten, kräver att ingen kommer i kläm när det görs, alla skall bli nöjda. Lillasystern, charmtrollet, kräver att det skall göras med glädje, tjo, tjim och inget annat.
Verkligheten blir då synnerligen frustrerande. för ärligt talat: Om allt skall göras perfekt, då blir det inte mycket gjort. För att fortsätta citera - Bowlby, den här gången, - tillräckligt bra måste räcka. Good enough.
Den lösning som alla är nöjda med, finns den? ganska säkert inte. Finns det ett enda rätt? troligen inte, i alla fall inte i absolut mening. Två plus två blir ofta fyra. Men två apelsiner och två äpplen?
Den stora utmaningen är kanske att kunna glädja sig över att finna en lösning, om än tillfällig. Om än inte alldeles enligt vår egen ritning för tillfället?
Eller varför inte att rentav våga lämna något olöst ibland. Tror vi sa det oftare förr, - om Gud vill! Våra vänner muslimerna verkar ha just den sentensen mycket närmare - med reservation för stavningen, In'sh Allah!
Min utmaning för den närmaste tiden är just denna, att ibland lämna frågor obesvarade för nu, att överlämna det jag inte kan lösa till min Gud, och till framtiden.
Att inse min begränsning, att den kanske inte är den börda jag vanligtvis vill se den som utan kanske lika mycket en välsignelse. Att litet oftare kanske, släppa fram lillasyster och säga: "det fixar sig!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)