Bästa veteran

Lilla Mindy fick CK och blev Bästa veteran. Borghild gjorde succé hos domaren men har fortfarande en alldeles egen vilja när vi ska gå så det slutade med slät 1:a den här gången. Hon är jätteduktig på att stå still, på marken och på bordet, men när vi ska gå, då sätter hon full fart mot tältet och sin lilla mamma - eller om det är husse? Vi testar nästa helg med att lämna båda hemma, så får vi se om det gör någon skillnad.

Nu bär det strax av till Gislaved. Har du möjlighet så kom gärna till kyrkan där vi har kvällskonsert kl 18. "Vi" är då förstås Hemsjökören med den fenomenale körledaren Lars Josefsson och vår "favoritorkester" diplomorganist Morgan Blåberg på orgeln. Vi bjuder bl a på Bossis Cantate Domino, Scarlattis Exultate Deo och kanske en alldeles färsk Åberg...

Före - Hamravallen 7.35

Ännu tyst och stilla. Snart kommer det att bli annorlunda.

på språng

Nu är det bråda dagar. Mindy tar hand om sin egen rastning, som vanligt. Hm. Kan önska ibland att en del människor kunde ta sina ansvar på allvar. Mitt tålamod med de slarviga och senfärdiga har på något sätt tagit slut. Efter åratal av att "ställa upp" och rädda situationen när någon i omgivningen inte klarar upp det de åtagit sig så är gränsen nu nådd. Skinnet på min näsa har äntligen vuxit till sig så pass att jag nu säger STOPP och NEJ när jag menar det.

Beteendevetaren i mig ser också med stor spänning fram emot att studera reaktionerna...

Visst är det märkligt, har inte du också upplevt det ibland? Någon ställer alltid upp, fixar och rättar till. Räddar alla som missköter sig så att ingen skall drabbas. Alla är så nöjda, hon/han är en pärla... Men så en gång säger denna person det som de flesta gör för jämnan:

- Ta hand om det för dig? Ändra alla mina planer för att du inte ids planera och göra ditt arbete i tid? Nej, det gör jag inte.

Vad händer? Den oförtröttliga hjälpsamma ängeln möts av totalt fördömande, indignation i kubik - tänk va! att ha mage att inte ställa upp och rädda mig bara för att jag gör som jag alltid gör och sparar allt arbete till sista minuten? Fy bubblan!!!

Väx upp säger jag. Den här hjälpsamma slaven har gjort det, vuxit upp och insett att man får sätta gränser för sin hjälpsamhet.

I  fortsättningen prioriterar jag mina egna ansvar, mot mig själv, min familj och de uppdrag jag tagit på mig. Vill du ha min hjälp får du be om det i tillräckligt god tid för att jag inte ska behöva svika mina egna ansvar.

Visst, har du gjort allt du kan för att hindra att du hamnar i knipa, då kan du även i fortsättningen räkna med mig som vän. Men du som konstant är sent ute, vakna, det är inte otur, olyckor, ett oblitt öde  - det är din brist på respekt för dina ansvar, din ovilja eller oförmåga att respektera andras tid som sätter dig i de här situationerna, och det är dags att du gör något åt det!

Tisdag - kördag

En intensiv repetition, sista före helgens dubbla konserter, Jönköping på lördag och Gislaved på söndag. Vi får prioritera hundarna på lördagen, utställningen på Hamravallen kräver sitt, men söndag kväll hoppas vi kunna köra ner till Gislaved. Scarlatti, Bossi, Sundh, Kulander, Åhlén och några till... för rolig repertoar för att avstås!

Innestängd

Borghild längtar ut i stora världen där matte och husse är.

Vår i lönn

Nu vågar vi äntligen tro på våren. I alla fall i vår
lönn. Klockan har en stund kvar till 9 och det är
redan nästan 20 grader i skuggan. Nyss hade
jag en motvillig gäst här i köket. En liten talgoxe
gjorde en otillåten vänstersväng vid altandörren
och befann sig plötsligt någon helt annanstans
än han tänkt tror jag. Tänk vad lätt det är att hamna
på fel plats. Den här gången löste det sig
efter några lätta dunsar mot glas hittade han
till ett av de fönster jag skyndat mig att öppna.

I dag skall jag göra en liten utflykt med en god
vän, litet promenad i solen, litet shopping kanske,
om jag lyckas locka in de två sista flickorna ur
flocken...

På Arendorffs tid

var den här kören yngre, men sångarglädjen är lika stor idag som för 60-70 år sedan. Äldsta sångaren är min mamma, Margit med sina 91.

Vidarekoppling

Ibland tror vi att vi lever i en tid då allt fungerar mycket bättre än förr. Förr fanns inga mobiltelefoner t ex. Var vi inte hemma så gick det inte att få tag på oss på telefon. Ibland är det inte utan att jag personligen kan sakna den tiden... Häromdagen var jag på fotvandring i Västra Bodarne med hembygdsföreningen. Då fick vi bland annat veta var V Bs första telefonstation låg. Ett syskonpar skötte den. När de åtog sig uppdraget fanns 4 hushåll med telefon. När anrop kom så kopplade tjänstgörande syskon dig till den du ville prata med. Oavsett om han var hemma eller hos grannen. Det klarar inte min moderna mobil. Är jag hos grannen och har lämnat telefonen hemma, då får du inte tag på mig, om du inte själv kan räkna ut vart jag har gått. Nu ska jag åka till Göteborg och ta med modern på utflykt en stund. För dig som vill ha tag på mig gäller då att du vet mitt mobilnummer eller vart vi ställer kosan. Annars får du försöka ringa mig där hemma senare och hoppas på att jag håller mig nära telefonjacket i väggen.

Friluftskolan

Apotekaren Mossbergs testamente till Göteborg 1916. Han lär inte ha gillat barn men lämnade sin förmögenhet, 300.000 för uppförandet av en anläggning för att ta hand om barn som for illa av sjukdom och fattigdom.

Snart final

Regnet äntligen över?

Uppehåll

Vägar vi hoppas att det håller i sig? Nej. Vi har ju en pälsras idag.

Ringen klar

Idag Tibetansk Mastiff och Lhasa Apso. Och ösregn. Sådant är livet i hundsporten.

Kvällskaffet

Borghild funderar på om det finns en bit brie över till henne.

Bränns på bål

Här brinner vinterns nedfallna grenar från björk, 

bok, ek, lönn och rönn. Vintern har varit lång och 

hård för vår lilla blandskog. Ovanför molnen hör

vi ett litet propellerplan surra förbi. Vi får hoppas

att det inte är brandflyget som skrämts upp av

våra röksignaler. 

Våren står liksom och tvekar, det är kylslaget och 

vi väntar ännu på att få anledning att ta ut kaffe-

brickan och utemöblerna. Det ser inte ut att bli

idag heller. Kanske i morgon? I dag tar vi vårt

eftermiddagskaffe i köket. Från första parkett

kan vi följa nötskrikornas ansträngningar. De 

har visst tagit på sig uppgiften att rensa fågel-

bordet och ta bort sista resterna av vinterns talg-

bollar.

Stilla

Det är något nästan magiskt med orkidéer. Så tåliga och uthålliga står de i månader i våra fönster.

Morgonpromenad

Hört i hundhagen

Mindy:-"Litet gråmulet men inte kallt. En perfekt dag att haka på grannens Credo och sticka iväg på en liten promenad uppför vägen."

Rosa: -"Du, gör det inte!!! Det är inte rättvist. Varför kan inte jag också klättra över staketet? Hur gör man?"

Borghild: -"Mamma, mamma, mamma, mamma, gå inte ifrån mig! Jag känner mig så ensam utan dig, mamma...."

Fanny: -"Äh, men lägg av, nu dröjer det ännu längre innan vi får godis. Knäppskalle!"

Elektra: - "Du skulle bara våga, jag biter dig när du kommer tillbaka!"

Tilda: -"Sluta genast upp med det där, hör nu vad mamma säger, du stannar här"

Mindy: - "Credo, vänta på mig! vänta, vänta!"

Lady: - "Matte, matte, titta vad mamma gör, igen! och titta vad duktig jag är, jag rymmer
inte jag. Jag talar om för dig, jag. Visst är jag en duktig flicka? Var har du godiset till mig?"

Borghild: -"Snälla matte, hämta hem min mamma, jag saknar henne så!"

Släktforskning

På spinnsidan har det gått över förväntan. Första ledtråden fick jag när jag fann min mormors föräldrars grav på kyrkogården i Morup. Svärdsidan är litet svårare, dels verkar männen ha varit mer benägna att flytta på sig, och i motsats till mödrar så anges inte heller faderns ålder när ett barn föds. Men för varje gång jag hittar en ledtråd, ett husförhör eller något annat så får jag nya krafter. Det svåraste är egentligen att stänga av datorn på kvällen.

Borghild

Min lilla filosof. Sitter gärna mitt i blåbärsriset och funderar. Förstår inte mattes fascination över den här tekniska  prytteln som tar så mycket av mattes tid. Tid som matte borde ägna åt att sitta bredvid Borghild i blåbärsriset. Det är nyttigt att ibland bli avbruten i arbetet vid skrivbordet och i stället ägna en stund åt livet. Att stilla sitta och njuta av våren som sakta och försiktigt tar skogen i sin makt. Blåsipporna i backen börjar sjunga på sista versen, vitsipporna täcker gläntan och snart kommer de gula solarna. Hade så bråttom till kvällens ringträning i Göteborg att jag glömde se efter om maskrosfältet i kyrkkorsningen håller tidtabellen. Söndag eftermiddag såg jag en del spridda blommor, men det är den 10:e som hela fältet skall lysa i kapp med solen. Då vet vi att allt står väl till i vår lilla by.

Lång dag

över 60 tibbar var anmälda till dagens utställning. Konkurrensen var med andra ord hård. Ninjorna gjorde väl ifrån sig. Borghild fick en etta i kvalitet, Mindy (ovan) blev BIM-veteran och Reserv Bästa tik. BIR blev än en gång den elegante gentlemannen Body Rocks Wet Wet Wet.  12 år fyllda i januari är han alltjämt en hård match för ungdomarna!

  Grattis Britt-Marie! 



Idag fyller min storasyster år. Tyvärr firar
hon inte i Larv så jag får gratulera på avstånd.

Lördag 8 maj

Vet ni vad som låter VOVOVOVOVOVOVOVOVOVOYYYYYYYYYYYYOOOO! Enkelt, brandvarnarna. Alla 7. Så det har varit ett par timmars utegångsförbud. Nu har elden slocknat och flocken har återtagit sina domäner. Borghild och Mindy är badade. I morgon ska vi till Larv. I kväll bjuder husse på nybakad sockerkaka. Allt är väl i det lilla huset i skogen.

Vem bestämmer

åt vilket håll vi ska gå idag? I vilket tempo vi skall gå? Är det du eller jag? Spelar det någon roll?

Torsdag, vårpromenad i Slottskogen

Det är gott för liten hund att hitta en fin utstiktsplats i solen.