Oliver

Precis som sin namne i musikalen som inspirerat till hans namn sjunger han 'food, glorious food'. Det här är en mycket frisk och matglad kull.

Det ska böjas i tid

Liten Oliver eller Orlando? vi får se vad namnet blir. Hacker kanske! Sitter nöjd med tillvaron på mattes dator. Tre och en halv vecka ung. Nyfiken på livet. Otroligt söt och kanske, kanske blir han silversobel. En ovanlig, för att inte säga exklusiv färg på tibbe. det bästa med honom, och hans syskon, är dock deras otroliga lugn. Vad som än händer omkring dem så ser de med upphöjt lugn på det.


I går kväll flyttade de ut i stora världen, till resten av flocken i matrummet. Flickorna var, och är, mycket intresserade av de nya valparna och Lady är stolt och cool mamma. Alla besökande välkomnas med lugnt överseende. För undvikande av olyckor är de tills vidare inneslutna i en stor valphage - småvalpar hamnar så lätt i trubbel om de får frigång - men de har nu alla sina mostrar, mormor, gammelmormor m fl inom syn- hör- och dofthåll. Liksom diskmaskin, dammsugare, TV, stereo och allt annat som väsnas i ett hem.

Orlando får det bli. Händel är en av mina favoriter så det känns följdriktigt att denne lille favorit får sitt namn efter en opera av Händel.

Väntan

Nu väntar vi på gryningen. Förstfödde valpen och jag. Hans ögon är på väg att öppnas - snart kommer det magiska ögonblick då vi kan se varandras ögon. I början ser han inte så bra, men det kommer. Och när dagsljuset hittar in i rummet blir det en liten fotosession. Inga brutala blixtar in i små yrvakna valpögon.


Plogen är en annan vi väntar på... gårdagens resa till kyrkan var ett äventyr. Inte ens till E20 verkar de räcka till nu.

I kyrkan hade vi en härlig samling entusiastiska sångare och musiker och med gemensamma krafter sjöng vi oss in på upploppet till julen. Vår lilla vackra kyrka i Kållered var för en stund fylld av glädje och förväntan. Vi trotsade snö, is, kyla och halka för att tillsammans begrunda Maria och hennes tid.

Ua

blev det på ögonlysningen. Förväntat, visst, men en liten fjäril fladdrar ändå i uppfödarens mage när en 7-åring ska lysas för första gången. Men nu är allt klart för kapitel 2.

De är mina!

Lady har vuxit in i rollen som mor. Hon vaktar, matar, tvättar och pysslar om med ett självklart lugn. Valparna har hunnit bli en vecka och växer så det syns skillnad från morgon till kväll. Inom något dygn har de redan dubblat sin vikt. De piper uppfordrande när mjölkbaren är längre bort än en noslängd eller om temperaturen i närmiljön avviker från den önskade. Fixar inte mamma tempen är de inte hjälplösa för det - då kravlar de runt tills de hittar syskonen och så kryper de tätt tillsammans - eller om det är för varmt, då kravlar de iväg ifrån varandra. Det är så fascinerande att iaktta deras kompetens. Utan syn och hörsel - ögon och öron öppnas inte ännu på ca en vecka - klarar de att finna allt de behöver för sin tillväxt och trygghet. Detta dessutom efter en mycket kort tid i fosterstadiet. En hundvalp föds redan 58-63 dagar efter befruktningen.

Här ligger de - närmast i bild lilla tiken. Än så länge utan namn, men kanske är hon en Olga, vi får se! Beagligt vilande sin haka på syrrans rygg ligger particolourhanen, och litet bakom den spännande mörke hanen. Det är första gången vi har en liten valp i precis den här färgen så vi ser med stor spänning fram emot att under kommande veckor och månader lära oss vad detta skall bli.

Particolourhanen har än så länge rosa nos, men den har börjat gråna och vi känner oss ganska säkra på att den inom kort kommer att anta den av rasstandarden anbefallda svärtan. I övrigt är det allt för tidigt att gissa hur de kommer att arta sig som vuxna. Deras stamtavla är dock sådan att våra förväntningar är högt ställda. Tiken kommer vi med största sannolikhet att behålla i kenneln för att säkra framtida generationer men de två pojkarna kommer när tiden är mogen att få flytta till nya, goda hem. Inte allt för långt från oss hoppas vi - det är så gott att då och då få se sina utflyttade småttingar.

Gäst

En kär vän. Den mildaste och vänligaste av tibbar. Gismo. Född här för drygt 7 år sedan och nu på visit en liten tid.

Idag ska det ske

Lady blir mamma. Soffan i vardagsrummet tjänstgör som BB Man får ju tänka på barnmorskornas arbetsmiljö också. Resten av flocken tillbringar dagen i otålig väntan i det för dagen tillfälligt till väntrum utnämnda matrummet.

Det här blir inte årets julkort

Men visst är hon söt om än litet suddig.

Nu börjar det

Känns allt mer hoppfullt på valpfronten. Lady kan definitivt vara dräktig. Tecknen på en förestående kull syns på flera sätt. Kassarna med gamla dagstidningar får stanna i stället för att åka till insamlingen. Intresserade köpare hör av sig och idag har vi ett första besök av en tänkbar ny tibbeägare. Förstagångsköpare tar jag gärna emot på ett första besök innan valparna är födda. Det är betydligt lättare att kommunicera om hundägande och allt man bör tänka igenom före valpköpet när det inte finns små lurviga jättesöta valpar som tävlar om uppmärksamheten.

Det är också hur den tilltänkta nya hundägaren/familjen knyter an till de vuxna hundarna som är mest intressant för mig. En liten valp faller de flesta för, men valptiden är en mycket liten period i hundägandet. Med en ras som tibetansk spaniel är valpperioden högst en 25tedel av livslängden. Valpperioden räknar jag fram till valpen är ca 9 månader och tibben lever som regel i 15 år. De första 8 veckorna (minst) finns valpen dessutom hos sin mamma och uppfödaren. Det är alltid lika spännande att se de presumtiva valpköparnas första möte med flocken. Det är inte alltid mötet blir som väntat, men dagens besökare har jag gott hopp om. Den stora frågan är fortfarande osäker. Blir det några valpar - och hur många.

Dimman lättar

Ja, inte ute, där är det och har varit ganska höga moln med en del nederbörd av och till. Men förkylningsdimman i min hjärna börjar sakta lätta.

Den här förmiddagen har det resulterat i en uppdatering av vår hemsida. Det har ju hänt litet i kenneln de senaste månaderna. Roger är äntligen också officiellt delägare i kenneln och resultaten från höstens utställningar i Skåne är sent omsider uppdaterade.

Vi på Lady Ninjas går nu till vintervila i utställningsverksamheten och kan blicka tillbaka på en mycket omväxlande säsong. Ömsom vin, ömsom vatten skulle man kunna säga - och då minns vi särskilt det vatten som i mycket generösa mängder tilldelades oss ovanifrån på kennelns hittills i historiens största framgång. Jag talar om SSTS Lokalavdelning Vänerområdets utställning i Vårgårda den 17 juli där Borghild dels tog sitt andra Cert en vecka efter att hon tog sitt första och dessutom blev BIR och BIS samt tilldelades den ärorika titeln Skandinavisk Klubbvinnare 2010.

I januari gör vi ett kort gästspel på utställningsscenen när SSTS Lokalavdelning Väst har sin special på My Dog, sedan fortsätter vi vintervilan för att åter ge oss ut på vägarna och i ringarna när vintern är väl undanpackad för säsongen. Kanske att vi gör ett gästspel i Malmö i mars, annars blir det Skaraborgs Läns KK som får inleda säsongen i maj.

Innan dess hoppas vi också ha fått våra hett efterlängtade valpar. Lady tittar undrande på mig varje gång jag tar upp henne i knät och lägger en varsam hand på hennes lilla mage - men än kan jag inte säga om det finns något smått där inne. Tiden för när första fosterrörelserna bör ge sig till känna är dock nära nu.

November

Vädret är åter novemberdisigt. Snön har dragit sig tillbaka och ersatts av snuva och hosta som dagens klagosångsämne. I kväll skulle vi ha varit i Lerum för att fira 50årsjubileum för Peoria tillsammans med Lars Josefssons gamla Hemsjökör. Vi får hoppas att snuvan är borta till 60-årsjubileet!

Spänningen stiger här hemma. Om en vecka måste det synas tecken på Lady och/eller Rosa om vi ska få några valpar till Lucia. Lady har i alla fall gett oss ett visst hopp. Hon är nu helt galen efter mat. Allt som hon kommer över slukar hon. Detta är nytt för henne, tidigare har hon som de flesta i flocken först luktat litet försiktigt på det som räckts fram och bara tagit emot det som tilltalat den lilla näpna nosen. Senaste kullen närmar sig sin tvåårsdag - 23 januari - så det är på tiden att vi får tillökning.

Nu är det Mindys vackra lilla dotter från första kullen, Lady, som förhoppningsvis ligger i valplådan med en liten grupp småttingar om en månad.

August

Strindberg sa det så bra - "Det är synd om människorna". Just nu är det blankt i mitt minne när det gäller när och varför han sa det. Det kommer väl till mig i sinom tid. Men det är inte det jag grubblar mest på för tiden.

Tänker i stället på våra tre jag: Idet, egot och superegot. De ställer till det för oss. Vilket som mest frekvent sätter oss i problem varierar, från person till person, men också från tid till tid.

Ska jag skåda navel så är det väl oftast superegot som trasslar till mitt liv. Som ensambarn, dvs både storasyster, mellanbarn och lillasyster - allt i ett - är - och var - förväntningarna stora. Och störst kanske från mig själv. Allt som skall göras i den här generationen måste ju göras av mig.

Storasystern, ordningens väktare, kräver att det görs väl. Mellansystern, diplomaten, kräver att ingen kommer i kläm när det görs, alla skall bli nöjda. Lillasystern, charmtrollet, kräver att det skall göras med glädje, tjo, tjim och inget annat.

Verkligheten blir då synnerligen frustrerande. för ärligt talat: Om allt skall göras perfekt, då blir det inte mycket gjort. För att fortsätta citera - Bowlby, den här gången, - tillräckligt bra måste räcka. Good enough.

Den lösning som alla är nöjda med, finns den? ganska säkert inte. Finns det ett enda rätt? troligen inte, i alla fall inte i absolut mening. Två plus två blir ofta fyra. Men två apelsiner och två äpplen?

Den stora utmaningen är kanske att kunna glädja sig över att finna en lösning, om än tillfällig. Om än inte alldeles enligt vår egen ritning för tillfället?

Eller varför inte att rentav våga lämna något olöst ibland. Tror vi sa det oftare förr,  - om Gud vill! Våra vänner muslimerna verkar ha just den sentensen mycket närmare - med reservation för stavningen, In'sh Allah!

Min utmaning för den närmaste tiden är just denna, att ibland lämna frågor obesvarade för nu, att överlämna det jag inte kan lösa till min Gud, och till framtiden.

 Att inse min begränsning, att den kanske inte är den börda jag vanligtvis vill se den som utan kanske lika mycket en välsignelse. Att litet oftare kanske, släppa fram lillasyster och säga: "det fixar sig!"

Blandade budskap

Här är planen i någon mening i sitt sätta element men ändå fast förankrade på terra firma

Vättervy

En liten paus för kaffe och rastning. Nybakt kanelbulle till förmiddagskaffet en fredag ger härlig semesterkänsla.

Missade Uno

Rullar vidare österut förbi Ulricehamn. Solen strålar från en klarblå himmel. Hög klar luft och minus 1.

Soluppgång

Litet morgontrött är hon så har års, men nu har hon pallrat sig upp över skogskanten. Det är minus 3 ute, men vi sitter varmt och bekvämt i bilen. Uno Svenningsson läs vara ute och issa i Borås, vi får se om vi ser honom om ett par minuter när vi passerar stan. Radio sjuhärad rapporterade. De många lokalradiokanalerna är något jag uppskattar när jag är ute på vägarna.

För första gången i sitt liv ska Mindy vara ensam hund. Hela flocken har åkt till hundvakten, kvar hemma är bara Mindy. Hon vädrade sitt missnöje på ett mycket otvetydigt sätt när alla de andra fick hoppa in i bilen och hon lämnades kvar. Nu ligger hon vid mina fötter och spanar bortåt trappen där de senast var synliga. Husse och matte ska på sammanträde och kurs i helgen och som belöning(!?) för sina färdigheter får Mindy följa med. Mindy är en fullfjädrad Houdini och staketen hos hundvakten är en barnlek för henne så för säkerhets skull får hon i stället följa med och hålla matte sällskap när husse sammanträder hela fredagen och halva lördagen. Det blir spännande att se hur hon hanterar livet som ensam hund.  Somliga av våra hundar har på äldre da'r flyttat hemifrån för att bli ensamhundar och de har alla mycket snabbt anpassat sig och kommit att trivas förträffligt i sina nya liv, men för Mindy och några till tror jag att en sådan omställning inte skulle falla väl ut - de är utpräglade flockindivider och även om de i de flesta lägen verkar föredra mitt och husses sällskap ser man också att de mår väldigt gott i sin flock.

Nu har det börjat

Första julmarknaden. Falköping, Falbygdens ost. Vi är har för osten dock. Och en god lunch.

Inspirerad

Av vännen PB, en bildgåta. Vad har jag fotograferat? Skriv svar i kommentarfältet.

På väg in i dimman?

Litet för spännande stundtals - men vi kom oss fram till målet och hem igen utan missöden. På hemvägen hade dimman lättat något, men då hade å andra sidan mörkret lagt sig över vägen.


I morgon väntar nya resor och äventyr. Får man hoppas på litet bättre sikt då?

Dagern är här

Stövlar på - För nu ska vi ut på tramp, fast inte för att, som i visan, plocka svamp, det får bli på en senare promenad.

Höst

Frukosten avklarad, nu väntar vi på gryningen och dagens första promenad. Flickorna trampar omkring otåligt, vill inte förstå mattes ovilja att gå ut bara för att det är litet mörkt - de "ser" ju allt de behöver med näsan. Damerna (som inte löper än, men troligen snart) tittar litet överseende på ungdomarna, fnyser lätt och rullar ihop sig i sina bäddar. Än är det långt kvar tills de kommer att gå med på några sådana frivoliteter som promenader. Till vardags skulle även flickorna sova så här dags, men nu är det löpperiod och en annan klocka tickar. Som matte är det bara att "gilla läget" och använda morgontimmen till något produktivt i lampans sken i väntan på första gryningsljuset över kalhyg.. - förlåt, föryngringsytan.

Öron- och ögongodis

Tyvärr inget foto, men söndagskvällen tillbringade vi i Mimerhallen i Kungälv. Kungälvs Musikkår och Drillflickor gjorde en fantastisk föreställning där de bjöd på trevlig välspelad musik, bl a Fyrverkerimusik av Händel, ABBA-medley, marschmusik och mycket annat. Drillflickorna bjöd på en mängd dansnummer i vackra fantasifulla kostymer och koreografi av hög kvalitet - tyckte mig känna igen Birgit Kullbergs koreografi till ABBAs Dancing Queen bl a. Får du någonsin chansen att se denna konstellation så kan jag bara varmt rekommendera dig att skynda dit!

Lördagsgodis

Glutenfri chokladtårta hos Rode. Tom godare än den såg ut. Men det var förra veckan. Nu är det lördag igen om några timmar.

Höst

Än är det mest grönt på träden, men det gula och röda gör sig påmint. Morgonen är klar, kall och luften är hög under klarblå himmel. Hundarna står innanför dörren och hoppar av glädje inför ännu en dag av stoj och stim i rasthagen - och inför den väntande frukosten. På eftermiddagen är det litet varmare men jackan behövs för rastningsrundan - snart även vantar. Den kyliga luften ger inspiration, nu är det snart dags att åter plocka fram stickor och ullgarn inför de långa kreativa kvällarna i soffhörnan. Vi får se vad det kan bli den här vintern. Sockor alldeles uppenbart, en och annan schal likaså.

I vinter hoppas vi på valpar. Två av flickorna löper nu och kommer att möta sina utvalda om knappa två veckor. Sedan följer väntans tider - har det tagit sig är den första stora frågan som vi brukar kunna svara på 6 veckor efter parningen. Sedan den stora frågan om första svaret är positivt: Vad blir det? En enda eller många? Tikar? Hanar? färger? Och lagom till Lucia kan vi se resultaten i valplådan...

På visit

I dag har jag varit i Rydal och hälsat på lilla Sheila. Lady var med och tyckte det var väldigt roligt att träffa moster fastän det regnade och var stora pölar som gjorde promenaden över parkeringen till ett veritabelt 'hela havet stormar' för en natt liten Tibbefröken med mycket bestämda åsikter om blöta tassar.

15 år 8 månader

Bellissimas Hope And Glory

Jag är fin!

Ska tävla i Bästa hane hane jag.

4-6 mån

Bir Alldross Easter Girl For Susanne, BIM Body Rocks Racer X

Hugo

Kollar läget och konkurrenterna inför om

Simson

Ska snart in

BIR VALP

Lambrettas Fanny Lady

Ella

Mattes BIS hälsade på

Resten av flocken

Vilar tryggt

Borghild har full koll

På vad som händer utanför

2 @

Nu är vi installerade i sommarstugan. Bagaren hade sparat varsin bulle till oss fastän det var mycket nära stängningsdags när vi kom. I morgon bär det av till Sofiero. Men nu är det fredagsmys.

Det kom en hälsning

från Hugo och hans tvåfotingar. Med många fina bilder, väljer en här   och

en till. Det är alltid lika roligt att få hälsningar från de utflugna. Hugo skall vi dessutom

få träffa nu i september när vi åker på utställningsturné i Skåneland. Det skall bli

så roligt, och då hoppas jag också kunna ta litet egna bilder på honom. Tills dess

njuter vi av Sylvias fina bilder. Av bilderna framgår med all önskvärd tydlighet

att den lille charmören lindar husse och matte runt lilltån! Men kanske är det så det

skall vara. Hans syster här hemma har ett liknande grepp i alla fall....

Vänta bara

När jag blir stor ska jag bli en piket.

Team tricolor

Italiens flygvapen

Vad sägs om inte en

Utan hela tio Italienare

Suiss air force

Lansen

Och du ska inte vara ledsen för att ljudet saknas i det har mediet. Huvva så de låter.

F-16

På väg uppåt med ljudets hastighet

4 st Biggles

Tiger Moth vilken nostalgitripp för alla som en gång
läste om Biggles öden och äventyr!

J-28

Till min stora förvåning klarar telefonen att fotografera ett plan i full fart på flera hundra meters höjd.

Baby Blues

Ava-flygare från Danmark bjöd på snygga formationer och hisnande konster.

Fridtjof Viking

På macken. Ett legendariskt trafikflyg från 40-talet. Just den här hette förut Fridtjof, men sedan HON kom i veteranflygarnas ägo bytte hon namn till Daisy. "född" 1943 fortfarande i mycket gott skick!

Lördag, tidig morgon och tunga regnmoln

Men var är hundarna? De sover gott hemma. Den här helgen är det flygdagar på Säve.

Lördag och vi är inte på utställning

Vi har omväxlande väder här. Hängde ut tvättade ylletröjor på tork för några dagar sedan - de hinner bli nästan torra innan varje skur. Får se om jag hinner ta in dem innan nästa skur. Annars är det lugnt. Rode är i Israel på semester och verkar ha det precis så gott som vi önskade henne innan resan. Tomas har också semester men kajaken som vi tog upp hit för att den skulle vara nära sjön när det vackra  vädret slår till blir bara blöt ovanifrån. Flocken krymper hastigt. För två veckor sedan tog vi farväl av vår kära lilla Fanny. Hon hade stadigt blivit sämre och vi kände att det var det bästa vi kunde göra för henne. I torsdags kom Ove och hämtade hem sin Lady - och det har blivit så tyst och stilla i huset och hagen sedan hon for. Rosa och Borghild gör små försök att rumstera om ibland, men det blir inte samma sak utan "den vilda".  Trösten är att snart löper hon och då kommer hon på besök för en kull! Hanen är utsedd och nu gäller det bara att övertyga hans ägare om vilken förträfflig kombination detta kommer att bli!

Fem smutsiga små fingrar

Gånger två. Med en gnutta flax har jag en fungerande bil igen. Bäst att fixa en liten bullfest och en kopp kaffe med litet socker i botten åt min geniale bil mek.

Sonja har problem

Vilken tur att Roger är händig med det tekniska. Snart spinner hon som en stor katt igen.

BIR och BIM

Grattis Inger med Kalle till BIR och Britten med Zally till BIM

Bästa champion

Tibroke's Space Bandit

Jun 1:a

Strömkarlens Rolling On The River

Best in show

Alldeles färsk domare